Hej! Idag har varit en jättskön dag då jag inte kännt mig speciellt stressad (även om jag nu insett att jag kanske borde...) och jag har varit glad utan att behöva anstränga mig. Jag har faktiskt kännt mig som mig själv för en gångs skull vilket har varit en sån lättnad. Trott ett tag nu att jag totalt tappat bort mig själv så det var skönt att få bekräftelse på att så inte är fallet.

 

På vägen hem fick jag dock en sån humöromvändning, och det på grund av tre saker:

 

• En man i medelåldern sätter sig bredvid mig på bussen. Han breder ut sig ganska mycket och tar alldeles för mycket plats enligt mig som sitter alldeles upptryckt mot fönsterrutan. Jag bestämmer mig för att visa honom att han inte kan komma och göra som han vill och jag trycker alltså tillbaka med mitt ben och försöker sitta normalt. Då känner jag hur han håller sitt ben mot mitt och typ gnider det upp och ner längs med mitt. Jag blir verkligen förbannad och försöker flytta tillbaka min ihopkrupna ställning för att undvika hans smekningar men då följer hans ben bara efter. Vad ska jag göra liksom?? Han flyttar sig sedan till en plats mittemot och jag blir först lättad ändå tills jag ser att han sitter och stirrar på mig. Stirrar. Det är inte första gången detta är hänt och jag blir så arg att jag inte vet hur jag ska beskriva det med ord. Jag orkar inte komma till någon slutsats, men jag tror alla fattar vad det är jag vill komma fram till. Äcklad.

• En handikappad man står nästan alltid vid övergångsstället där jag går över. Han hoppar ut i trafiken på sina kryckor och knackar på rutorna på bilar som stannar för rött, antagligen för att tigga pengar. Han har ofta en vattenflaska och ibland något att äta vid en stolpe alldeles bredvid. Ikväll när jag gick förbi, fly förbannad, ser jag en kvinna stå vid stolpen och plocka med något och jag tänker att hon plockar upp något som trillat ur hennes kasse. Uppifrån gatan kommer den handikappade mannen så snabbt han kan och han och kvinnan konfronteras innan hon springer iväg från honom och försvinner utom synhåll. Min slutsats är att hon måste stulit från honom. Jag vet inte vad jag ska göra men bestämmer mig tillslut för att springa efter kvinnan. Jag hinner upp henne och säger att sakerna är mannens men hon bedyrar att hon "aldrig skulle stjäla från en handikappad" och att grejerna är hennes osv. Vad ska jag göra liksom, jag med min bristande franska? Vem ska jag tro; den tiggande mannen eller den springande kvinnan? Så himla trött på att människor är så egoistiska och oärliga.

 

• Det tredje är alla märken och butiker. Man kan inte lita på någon. Senast läste jag på TestFaktas hemsida att the Body Shops produkter innehåller djurtestade substanser och ämnen som i sommar kommer förbjudas eftersom de är så miljöfarliga eller dåliga för hälsan eller vad det nu var. Det vill säga, två saker som går helt emot deras marknadsföring. De två saker de profilerar sig som att vara visar sig vara inkorrekta. Även alla matföretag som försöker lura kunderna att köpa deras produkter och lura kunder till att tro att man gör ett bra val (vilket är typ alla...) gör mig sjukt irriterad. Jag vill gärna vara en medveten konsument, men det är fan inte så att man ska få nån hjälp på traven - nejnej. Istället ska man spela på människors goda vilja för att få, jaaa vaddå?? Jo pengar. Allt handlar bara om pengar - Hela. Tiden.