Paris känns sjukt långt borta just nu, vilket det är rent geografiskt. Det känns dock väldigt långt borta även mentalt. Det var ovanligt lätt att komma in i livet här hemma i Sverige  och det känns konstigt att det inte kändes konstigare att sova i sin egen säng igen. I morse gjorde jag den första smoothien sedan i somras och slängde mig i soffan framför TVn och bara njöt. Tänk hur en sådan lite sak, en sådan lite frihet kan göra så mycket.

 

De senaste dagarna har jag verkligen inte velat åka tillbaka till Paris. jag har velat stanna här med mina underbara vänner och känna att det inte finns mycket att stressa upp sig för. Allt jag gör är mina val och mitt ansvar.

 

Jag känner mycket ansvar i Paris också självklart, men där ligger ansvaret i att pussla ihop allt jag vill och måste göra till fullspäckade dagar. Det är dock även det jag saknar med den staden också har jag kommit på. Det finns inga begränsningar och vad du än vill göra går det att uppfylla. Staden är stor och full av möjligeter.

 

Jag njuter till tusen i lilla, kalla Linköping men en lite längtan tillbaka till mitt andra hem har börjat växa. ag har ju varit inställd på att besöket hemma bara är tillfälligt. Nu har jag varit hemma i en vecka, men det dröjer bara en vecka tills jag tar flyget hem igen.