Just nu känner jag att min franska bara går utför. Jag kan typ inte prata längre. Jag hittar inte ord och uttryck över huvud taget. Jag har inte pluggat så mycket franska den senaste tiden förutom att jag läst boken vi fått, och jag känner att läsningen går allt bättre. Grammatiken håller dock på att flyga iväg, men det är nästa arbetsområde så det kommer nog snart tillbaka. Det är just talet jag känner att jag tappat sedan jag bytte familj och jag är så besviken på att de inte vill/kan prata med mig mer än de gör. Jag gillar verkligen min familj här för de är omtänksamma och jag känner mig så gott som hemma (så mycket man kan iaf) men just prata delen skulle jag vilja ändra på. Jag menar, när man tar in en elev innebär det ju inte bara att mata den och ge den husrum utan en stor del är ju faktiskt hjälp med franskan, vilket jag insett att min förra familj var exemplarisk med. Om man inte har tid att ägna en halvtimme om dagen åt att prata med eleven (det kan vara när man lagar mat eller städar eller bara sitter och dricker en kopp te dvs. saker som man annars skulle gjort) så tycker inte jag man ska ta in en elev som vill lära sig språket i sin familj.

 

Min värdmamma tycker att jag bör skaffa franska vänner i samma ålder och umgås med dem men det är lättare sagt än gjort. Jag skickade ett sms till granntjejen som var barnvakt härom veckan och hon svarade en gång men har inte svarat på mitt senaste meddelande jag skickade i fredags... #dissad Jag hade tänkt fråga om hon hade lust att hitta på något i helgen men nejnej. Jag får helt enkelt prova igen nästa helg typ. Skulle ju kunna sätta mig vid nåns bord i matsalen men jag vet inte... Det känns lite sent nu. "Oh nej det är aldrig försent!" Nej kanske inte, men det tar emot att göra det nu av många anledningar.

 

Det jag känner är att ju mindre jag får prata, desto mer sällan kommer fraser naturligt och konversationer blir svåra att hålla uppe vilket leder till att man pratar mindre och det blir ännu svårare att prata osvosv. En ond cirkel helt enkelt. Jag märker ju tillexempel om jag fått prata mycket en dag, att jag är mycket mer pratglad på kvällen, det är roligare att prata och därför är jag mindre rädd att göra fel.

 

Nejmen det jag kommit fram till är att jag inte kan ändra på familjen. Om föräldrarna nu har ett så fullt liv att de måste prioritera arbete, tid med barnen och en pratstund med varandra så får jag väl lösa det på annat sätt. Dessutom är de stunder man väl får att prata så korta att man måste skynda sig om man vill hinna få fram vad man menar och jag ligger inte på den nivån att orden bara rullar ut munnen på mig utan DET TAR TID. De verkar dock inte riktigt ha den ron att ge mig den tiden jag behöver utan stressar mig snarare.

 

Jag får väl ta vara på de stunder jag har och försöka prata så mycket som möjligt. Men jag tycker det är svårt då jag inte känner att jag får den responsen som jag skulle vilja ha eller behöva för att utvecklas. Om jag berättar något möts det sällan av inresserade motfrågor eller berättelser de har på samma tema. För det mesta är det bara:

 

- Salut Emelie, ca va?

- Ca va. Et toi?

- Ouuii... Tu a passé une bonne journée?

- Comme d'habitude. Toi?

- Ouuii. Alexis est malade.

- Ah bon? Il a du fièvre?

- Je sais pas. Je pense pas... D'accord."

 

Fin.

 

Samma sak, dag för dag. J'en ai marre.

 

Jag ska försöka ägna mig mer åt egna franskastudier, men det vore också kul att få lite mer hjälp på traven...