Något jag har tänkt mycket på på senaste tiden är hur respektlösa fransmännen är och det har stört mig något enormt. Inte att de är otrevliga, för det är de sällan, men just att se varandra och handla därefter är något jag ofta tycker de saknar.

 

Häromdagen när jag stod i matkön med mina vänner var det en fransk kille som tryckte sig mot väggen och sakta men säkert kom före oss, nästan omärkligt men steg för steg. Att folk tränger sig i matkön händer varje dag och är ingenting jag vanligtvis brukar reta upp mig för. Jag brukar istället intala mig själv att "om det gör honom mycket gladare att han lyckats komma föbi oss i matkön så får han väl göra det då". När den här killen, däremot, vänder sig om och kollar på sin kompis över oss i ledet och ger ifrån sig ett överlägset grin för att visa sin överlägsenhet över oss får till och med jag nog. Jag frågar vad hans problem är och säger till honom att lägga av. Detta hade antagligen varit mer effektfullt om det även varit grammatiskt rätt vilket jag i efterhand kommit på att det inte var (heh) men han släppte i alla fall förbi oss medans han och hans kompis flinade menande mot varandra.

 

Att folk tränger sig i kön händer hela tiden och är något jag börjat vänja mig vid vid det här laget. Stå i kö; det gör man helt enkelt inte i Frankrike, men det är dock forfarande vad jag kallar orespekt. Att få titeln att "ha trängt sig förbi så många som möjligt i matkön" verkar vara den dagliga strävan. Ett annat exempel på detta är när man stått ett gäng och väntat på bussen ett tag. Det inte sällan någon som precis kommit till hållplatsen bara går förbi alla som om ingen var där för att gå på den nyanlända bussen som en av de första.

 

Ett annat exempel på orespekt var igår i simhallen. Jag och Sarah stod och pratade i ett ganska brett valv som finns mellan duscharna och övriga simhallen. Innanför står en dam och plockar med sin väska. Hon ska sedan ut ur duchrummet och stället för att säga ursäkta så att jag kan flytta lite på mig innan hon går förbi trycker hon demonstrativt till mig med sin axel och väska för att sedan störa sig på att jag stod ivägen för hennes självklara framfart och hon muttrar sedn något sarkastiskt och irriterat om/till mig. När man har picknick i en park någonstans kan det komma någon och nästan snubbla över dina fötter när de ska gå förbi, d.v.s. de håller sig inte till den oskrivna, svenska "tvåmetersavstånd"-regeln vilket också stör mig. Det finns liksom hur mycket gräs som helst att vara på och då måste man ju inte gå exakt där några andra parkerat sig, eller?

 

Till en början tyckte jag det var charmigt det här med att folk tog lite mer plats. Det var så skönt att inte alla var så överdrivet hänsynsfulla hela tiden och att fransmännen vågade ta för sig på ett helt annat sätt än svenskar normalt gör. Det är tillexempel mycket bättre när man möts på en trottoar att någon tydligt tar kommandot att "denna sida går jag på" så man slipper den kända lilla dansen som lätt uppstår när två personer tar för mycket hänsyn åt på vilken sida den andra ska gå.

 

Här i Frankrike får barnen lära sig att respekt är att nia de som är lärare och främligar och att säga s'il vous/te plaît" efter varje mening. Detta känns dock extremt påklistrat och tillgjort för mig. Det finns inte en unge som vou'ar en lärare utav respekt utan snarare för att den som vill undika någon slags bestraffning är tvungen att göra det.

 

För mig handlar respekt om att just respektera varandra genom sina handlingar. Om någon kommer före mig är det självklart att jag ska vänta på min tur för det har ju den framför fått göra. När jag väntar på bussen vill jag inte behöva stå PÅ personen framför för att föhindra att någon annan ska tränga sig emellan och tro att den har rätten att gå på före. Jag vill kunna lita på att människor ser varandra och handlar därefter och inte är nonchalanta och tro sig ha mer rätt än någon annan. 

 

Nu är det nog många som tänker: "Guuud vad svenskt tänkt", Jantelagsenligt " du ska inte tro att du är mer än någon annan" osv osv. Och jaa, säger jag då #stoltsvenskt ^^  Visst man ska ta för sig men det måste ju gå att göra utan att låta det gå ut över någon annan, eller hur? En mix av dessa två tankesätt skulle vara toppen; stå i kö, snälla, men var heller inte rädd att ta plats. 

 

Hahah, nu slutatde resonemanget även med en lite lagom svensk kompomiss mellan de båda. Jaja, jag kan inte säga annat än att jag är svensk och kommer nog alltid att vara det innerst inne. Nästa gång någon försöker tränga sig ska jag säga till dem, och denna gång på grammatiskt rätt franska!