Hej.

 

Sitter och pustar på mitt rum efter det intensiva dygnet sedan jag lämnade min dörr hemma på vår gata i stan. Barnen håller på att gå och lägga sig så det är spring fram och tillbaka, tillsägelser och småprat, skrik och sång för att lugna. Ikväll sägs de även vara förvånansvärt stillsamma och "Oh herre" tänker jag om det. Jag som är van vid normala samtal, på sin höjd...

 

Igår åkte jag hemifrån vid 15 tiden, kom med flyget till flygplatsen i Beauvais utanför Paris runt 20 och en och en halv timme senare blev jag upphämtad med bil i Paris av min nya värdpappa. Det kändes konstigt att alla omkring en pratade franska igen, precis som det kändes konstigt att alla pratade svenska när jag kom hem för drygt två veckor sedan. När vi kom fram till huset hjälpte min värdpappa mig in med väskan och min värdmamma pussade mig på kinderna och visade mig vad jag kunde ta till frukost och liknande. Någon mer husvandring blev det inte då utan jag fick direkt gå upp på mitt rum, lirka fram pyjamas och tandborste ur resväskan och hoppa i säng. 

 

Morgonen var en aning läskig. Alla sov när jag vaknade och gick upp vid halv 7 och alla lampor var släkta. Har ni någon gång försökt göra i ordning er så tyst som möjligt med alla era saker nedproppade huller om buller i diverse kassar och väskor samtidigt som ni letar efter rätt ljusknapp i ett hus ni nästan aldrig satt er fot i tidigare? Det är en utmaning kan jag tala om för er... Jag kom i alla fall iväg i tid och hittade utan problem min något förenklade skolväg på första försöket. #stolt

 

Skolan annars var något av en rivstart vilket var skönt.  Jag blev till och med exalterad när vi fick skriva in ett flertal examinationer i almanackan. Är du helt bakom eller? säger ni då och svaret är ja, kanske det. Eller så är jag bara glad att få vara tillbaka och lära mig saker. Det var underbart att få träffa folket igen och bara för det var mitt humör på topp hela dagen.

 

På eftermiddagen kom jag hem redan vid halv 5 (eller något sånt) och sedan dess har jag packat upp och lekt med de två yngsta värdbröderna. ...eller lekt kanske inte riktigt är rätt ord, men de gick igenom mina saker och fällde upp paraplyer och kastade ut spelkort över hela mitt golv. Riktiga charmörer det där. Nejmen, jag tror det kommer bli jättebra och alla tre killarna är jättegulliga och de två yngsta pratar mycket franska med mig. Den äldsta är lite blyg än så länge och har inte sagt mycket, men jag ska försöka vara så ickeskräckjagande som möjligt så kanske det släpper om ett tag. Han kom in på mitt rum och kikade runt förut och då blev jag jätteglad och började tro att detta kanske han kommer över fort. Det kommer dock bli en omställning för mig att sällan ha det lugnt och stilla omkring mig, både på gott och ont. I värsta fall får jag stänga dörren om mig och sätta i öronproppar, haha. Annars tycker jag hittils att det är ganska mysigt att det inte är dödstyst och stelt. Undrar hur länge den inställningen håller i sig, heh.

 

Nu är jag så trött att mina ögon håller på att falla ihop och min hjärna känns som en sten. Funderar på om jag ändå måste plugga lite, eller i alla fall läsa lite i Thèrese Raquin som vi har i svenskan.

 

Franska kindpussar på er