När man kommer till ett nytt land och inte kan språket är det omöjligt att klara sig utan att göra misstag, säga fel och bara helt totalt skämma ut sig. "Nejmen detta kan väl inte hänt dig, Emelie? Du som är så bra" tänker ni då. Jag ska berätta för er att även den bästa har sina brister...

 

Ile de Puteaux är ön i Seine där man kan träna eller simma eller vad man nu känner för. Efter första idrottslektionen skulle jag berätta för min värdfamilj vart vi varit och haft idrott och jag tyckte jag hade extremt bra uttal när jag förklarade att vi varit på "Ile de Poteau" (poteau - stolpe, pole). Jag vet inte om de trodde vi hade haft poledance på idrotten eller vad, men mycket skrattades det innan jag fick klarhet i vad som var så roligt.

 

"Ses parents sont aussi grands" sades det vid middagsbordet när vi pratade om att mina föräldrar skulle komma och besöka oss på lovet. Detta på grund av att vi diskuterade hur mina föräldrar skulle kunna ta sig in till Paris från flygplatsen, och min värdmamma tyckte alltså efter ett tag "hennes föräldrar är ju vuxna precis som vi är så de klarar sig nog". Problemet var bara att "grands" också betyder långa så jag började ju glatt berätta längden på mina föräldar. Good job Emelie.

 

Chercher/charger-missödet på telefonbutiken har jag ju redan berättat om...

 

Caisse/Sac. Jamen jag visste väl inte att påse i mataffären hette "sac". Ett ord som man även använder för väska. Jag som tappert försökte få fram "kasse" med fransk accent fick inget förutom ett rött ansikte på mig själv och ett par rynkade ögonbryn från kassören till svar.

 

Innan fotbollsmatchen, där det kan förekomma en del våldsamheter, förmande vår värdpappa mig och Agnes att "Nu får ni vara försiktiga". Jag som inte förstod vad ha sade sa "Non" som i att "nej, det där förstod jag inte". Värdpappan blev extremt ställd och trodde att jag sa emot honom extremt kort att "nej, det tänker vi inte vara". Värdmamman började dock skratta och tillslut förstod alla situationen och vi lovade att ta det försiktigt på matchen.

 

Att lära sig ett språk handlar verkligen bara om att komma ur sin zone de confort och våga prata, våga säga fel och våga fråga. En felsägning leder för det mesta till skratt, om inte annat så i alla fall när man ser tillbaka på det. Vissa dagar är det dock extremt jobbigt och ingenting blir rätt... Man tar sig dock igenom det också även om det inte känns på topp för tillfället.