I fredags pratade jag med hon som är värdfamiljsansvarig på skolan så nu vet jag äntligen vart jag kommer att bo under nästa termin! Från början var det ju tänkt så att jag skulle flytta redan innan jul så att jag hinner lära känna familjen lite och inte vara orolig och ovetande under mina veckor i Sverige. Av olika anledningar blev det nu inte så utan jag kommer endast få träffa dem och lämna av en av mina väskor där under kommande veckor.

 

När jag kommer tillbaka i början på januari ska jag  flytta in i en barnfamilj med tre barn i åldarna 3-8. De bor i ett stort hus, inte alltför långt ifrån där jag bor nu och min resväg till och från Paris kommer bli buss. Detta kan bli spännade. I familjen jag bor nu är det lugnt och man har pluggro då de bara har vuxna barn som knappt är hemma men det kan  däremot vara lite stelt och tillgjort. Dit jag flyttar kommer det vara mycket liv vilket skulle kunna bli störande men det kan nog vara mer familjärt och avslappnat. Jag älskar ju barn och hoppas att jag kommer kunna utveckla min franska genom att umgås med dem, leka och kanske läsa en saga. Min blivande värdfamilj har blivit beskriven som lite ungdomligare och ska inte ha något problem med att jag tar med kompisar hem och så utan snarare tvärtom.

 

 

Hur det känns att behöva flytta? Jag vet faktiskt inte, det är en så bisarr situation. Eftersom jag inte har så mycket att säga till om har jag väl inte riktigt känt efter. Jag försöker se det som att jag får se två helt olika franska familjer och deras vardag och när jag kommer tillbaka till sommaren kommer jag dessutom att ha upplevt både hur det är att bo tillsammans med någon och ensam. Ibland känns det skönt att jag ska få börja om nu när jag kan bättre franska och jag hoppas på att detta ska göra att jag lättare kommer in i familjen. Andra dagar kan jag dock önska att jag skulle få stanna här nu när jag ändå känner att jag landat ordentligt. Det kanske låter konstigt att jag känner att jag inte landat ordentligt förens nu, men det är faktiskt först senaste veckan jag kännt att jag kunnat slappna av mer, att jag måste anstränga sig mindre med vännerna i skolan och att det kräver mindre att göra sig förstådd på franska.

 

Jag tror dock att det kommer bli bra tillslut, hur det än blir. Jag hoppas bara på att det inte kommer ta lika lång tid att landa i familjen jag kommer till, för i så fall kommer majoriteten av min energi även nästa termin behöva läggas på det...och det vill vi inte!

 

Kramar